Fan..
I know it's easy to say
but it's harder to feel
this way
I miss you more then I should
then I thought I could
I can't get my mind off of you
And I know you'r scared
that I'll soon be over it
That's part of it all
part of the beauty of falling in love with you
Is the fear you wont fall..
Tillbaka på ruta 1. Sårbar, livrädd, blottad. Jag blir mer och mer säker för varje minut som går, men den här gången kan jag inte bara slänga ur mig mina tankar och åsikter. Jag kan inte säga hur jag känner. På senare tid har jag ofta varit väldigt rädd för att bli sårad och sådär, men det här är ju riktigt.. Riktigt jobbigt. Åh, ditt förbannade jävla klantarsel. Lär dig kontrollera dig själv för i helvete. Pucko. Idiot.
Jag tycker så mycket om dig..
hmm..
Ingen rubrik.
Men jag mår helt okej, det gör jag.
.....
I closed my eyes.
Det är jobbigt nu. Jag vet inte riktigt var jag är på väg? Vad håller jag på med? Ingenting.. Det duger liksom inte. Jag behöver någonting. Något mer än det här. Jag måste fixa det här nu..
Imorgon kommer min pappa och hämtar mig, så då blir det en 30 mil lång resa till staden i mitt hjärta. Vi ska även stoppa hemma hos mig för att packa lite, och då hoppas jag att mitt ex fått tummen ur röven och hämtat sina saker och lämnat min nyckel, men det är absolut inget jag förväntar mig. Med honom kan man inte vänta sig ett skit, annat än just det.. Skit. Nu var jag hård och kommer få dåligt samvete sen, men jag är fortfarande ganska så pisst off på den själviska barnrumpan!
Tyler Hilton, hett tips! Har aldrig hört en vackrare röst!
The first cut is the deepest.
Historien med honom verkar vara helt över, men det är okej. Den var nog över innan den ens börjat så.. Nu är det ingen alls. Imagen that! Det känns konstigt. Hur gör folk som går genom flera år utan att ens vara intresserad av någon? Jag har aldrig ens gått genom ett par månader på det viset.. Det känns lite dom om att jag undrar vad livet har för mening då, om det inte handlar om kärleken? Det är ju så! Livet handlar om kärlek.. Utan kärlek är det fasiken ingenting. Tur jag har kärleken till min familj då.
På torsdag åker jag till min pappa och planerar att försöka stärka den kärleken, relationen mellan oss.
Planer.
Jag har krånglat i timmar med att hitta ett fungerande skrivprogram, och sen insåg jag att jag redan hade ett. Bra! Jag är lite klantarslig av mig.
Annars så funderar jag mest. Jag och min pappa har alltid haft en alldeles för.. Konstig relation. Jag älskar min pappa och tvivlar inte en sekund på att han älskar mig, men något har liksom varit konstigt ända från början. Jag vill ändra på det. Jag ska till honom nästa vecka, och nu funderar jag på att stanna kvar. Inte för alltid, eftersom jag har en lägenhet och dessutom snart ska bli sambo, men en månad eller så. Det känns som om det är precis vad jag, och vi, behöver. Jag ser det verkligen framför mig. Jag, bo hos min far. Jag har aldrig gjort det förut. Jag tror det skulle fungera utmärkt, faktiskt. Jag ska höra med min soon to be sambo och höra när hon planerat att flytta in först, och sen ska jag snacka med pappa.
För övrigt så har jag lagt honom på is. Alltså, tankarna på honom, och på oss. Samtidigt som det verkligen pirrar i magen när jag tänker på honom så har jag inte jättebråttom. Jag kräver ingenting, och jag förväntar mig absolut ingenting. Dessutom anser jag att bollen är hos honom, och han verkar inte ha några planer på att skicka över den till mig inom någon hemskt snar framtid, så.. Jag låter den ligga där.
Arg
Jag sov länge som fan idag. Har nyss klivit upp.
I keep wondering
När ska det hända något? När ska det förändras? Jag har gått i samma mönster så länge, överlycklig över minsta förändring. När ska jag finna mig själv och komma på vad jag ska göra? Vissa är nöjda med att bo här hela livet, utan att ha sett eller gjort särskilt mycket. De träffar någon som de passar ihop med och bygger upp ett liv, med familj och hela grejen. Jag menar inte att de skulle vara sämre, bara att jag inte kan nöja mig med det. Iallafall inte nu. Min pappa har alltid frågat mig när jag tänker börja bete mig som om jag har lust på livet, när jag ska söka äventyr, öppna dörren och leta utanför dessa väggar.
Jag antar att det finns en anledning till att så många, däribland jag själv, sitter fastklistrade framför tv:n och tittar på filmer fulla av äventyr, kärlek och frihet. Jag vet iallafall att jag kan sitta i timmar och titta på någon annans liv på tv:skärmen och önska att jag kunde ta mig ut, göra något mer än det här. Något mer än ingenting.
Det är inte så att jag är missnöjd med mitt liv eller önskar att jag vore någon annan, absolut inte. Jag vill vara jag. Jag vet bara inte riktigt vem jag är, och jag vill så gärna att resan mot svaret ska börja. Och det känns som om starten har närmat sig länge, och att den snart är här. Men jag kan inte bara sitta på röven och vänta på att livet ska börja. Jag måste göra något.
Jag är så otroligt peppad just nu. Jag vill inte sitta om 50 år och tänka att "jag skulle ha..". Jag vill kunna tänka "jag gjorde det..". Så, det är dags att sätta igång nu. Det är dags för mig att bryta mig ut, att vika av den raka vägen och vandra rakt ut i skogen.
Alla böcker, alla filmer de skrivs och görs av folk som önskar att de levt i dem själv.. Eller? Nej, det stämmer inte helt. Vissa kommer ifrån upplevelser. Vissa böcker skrivs av folk som faktiskt varit med om det de skriver om. Så då kan det inte vara helt omöjligt att kliva ur soffan, stänga av filmen och skriva sitt eget manus, eller hur?
Jag vill mer än så här.
Nytt.
Usch, jag har saknat honom lite idag. Har liksom inte hört något ifrån honom, och jag är inte den som tvingar mig på liksom. Men det är som det är. Jag tycker inte om detta. Det får hända något nu faktiskt!
Tack.
Samtidigt längtar jag efter äventyr. Det är en storm i min kropp och det ska bli spännande att se vad den lämnar efter sig. Nu borde jag sova..
N - Du är min ängel, mitt ljus, min bästa vän, min baby!
Skit.
Musik!
Idag är en bra dag, det känns i hela kroppen. Jag ska ta itu med pluggandet strax, men först tänkte jag bara skriva någon rad här. Senare kommer en kompis till valp för att leka, fast jag är skeptisk till hur bra det kommer att gå eftersom valp inte är överförtjust i andra hundar. Eller, han är väldigt otrygg bara.
Är helt stuck på den här låten, när Alice sjunger den. Synd att hon hoppade av Idol, hon var riktigt bra.
Nattliga funderingar.
Vid tanken kittlar det i magen, då är det rätt.
I think about you, baby
It dont matter where I lay my head tonight, your arms feel like home.
Are you really here, or am I dreaming? I can't tell dreams from truth,
for it has been so long, since I've seen you..
When I geat really lonley, and the distance causes all this silence
I think of you smiling, with pride in your eyes, a lover that sighs.
I miss you more than I should
than I thought I could
I can't get my mind off of you
I know your scared that I'll soon be over it
thats part of it all
Part of the beauty of falling in love with you
is the fear, you wont fall
Jag har suttit här i en halvtimme och skrivit detta inlägg nu.. Dragit ihop en massa texter från låtar som sätter ord på mina känslor. Jag gör så, ofta. Vad fasiken vore livet utan musik?
Jag inser att jag gör något annorlunda den här gången. Jag hetsar inte, jag tvingar mig inte på. Jag låter tiden gå, och visa vad som är rätt. Det som ska ske, kommer att ske. Vad som ska ske vet jag dock inte :s.. Det är en aning frustrerande, men jag är väldigt duktig på att kontrollera mitt värdelösa tålamod. For now..
För övrigt sitter jag och väntar på att 4400 ska ladda klart. Insåg allt för sent att vi inte hade alla säsonger, och det suger ju. Tid tar det också.
Jag undrar hur jag ska lösa det här.. Jag känner att jag vill somna där igen.
Hm...?
Det känns som om jag börjar lära känna mig själv. Jag är jag, för första gången på så länge. Jag behöver inte tänka på vad jag säger eller gör, för att någon jag tycker om kanske inte gillar det.. Det är en underbar känsla!
Nr 10
Gorgeous guys!
Jaha, om ca 1½ timme bär det av hem till mig. Jag bestämde igårkväll att det inte var någon mening att sova, för det är bara jobbigt att kliva upp.. Såå, jag har spenderat natten med Johnny Depp, Orlando Bloom och Chad Michael Murray och det är inte fy skam! Jag har alltså tittat på Pirates Of The Carribean och One Tree Hill. Underbara grejjer båda två!
Mamma klev upp nyss och undrade va fan jag gjorde vaken :). Hon såg mycket tröttare ut än jag känner mig, så jag tror det var ett bra beslut att skippa sömnen.
Ska väl dricka lite te, göra mig iordning och sen far vi välan.
I'd hit that!!
Imorgon..
Imorgon ska jag åka tillbaka till min lägenhet. Vad tror ni? Sitter exet kvar där, med fötterna på bordet och låtsas att han inte förstått vad jag sagt? Jag gruvar mig för det.. Jag hoppas att han hittat någonstans att bo, att han klarar sig bra och att jag slipper honom. Jag klarar inte av att behöva bråka och skälla och skrika för att få honom därifrån, och sen får han bo typ på en bänk eller något. Mitt samvete pallar inte sånt.
Det ska dock bli väldigt skönt att komma hem till mitt. Att bara behöva bry mig i mig själv och valp och bara vara.. Ligga i sängen hela dagarna och glo på film om jag vill det, utan att behöva behaga någon annan än mig själv och valp.
Fri?
Jaja, jag har inte mycket mer att komma med.
Betyder det att det är över?
Jag såg texter nyss, som han skrivit, om en kvinna och ett ögonblick som aldrig kommer tillbaka. En liten stund fanns den där känslan i min kropp. Som om man svalt en enorm sten och tyngdkraften drar en mot marken. Som om allt blod lämnar huvudet och rinner ner i fötterna. Som om kroppen smälter och man kan inte hindra det, man bara sjunker. Man blir 100kg tyngre, bara sådär, och man kan inte stoppa det. Men sen försvann den, så plötsligt. Känslan bara lämnade mig och jag känner mig fjäderlätt. Jag är väldigt säker på att orden han skrev inte handlade om mig, han har antagligen träffat någon annan som upptar hans tankar, som vunnit utan att ens veta det. Någon som får allt det jag trodde att jag hade, allt det jag någonsin önskat mig. Och hon vet troligtvis inte ens om det. Hon har antagligen ingen aning om att hon upptar all hans vakna tid utan att ens finnas i närheten. Hon har ingen aning om vad hon vunnit, och vad jag har förlorat. Hade det här hänt för några veckor sen hade jag antagligen gått och lagt mig och gråtit, bara gråtit i flera timmar och inte klivit upp. Men nu.. Det känns liksom helt okej. Helt okej. Jag vann honom, det gjorde jag. Jag trodde också att jag förlorade honom, men det gjorde jag inte. Det var han som förlorade mig. Jag är borta nu, och jag kommer inte tillbaka. Jag har funderat på det här, vänt på det, upp och ner, in och ut.. Funderat på om jag skulle ta honom tillbaka om han bad mig. För en månad sen hade jag tveklöst svarat Ja. Det gjorde jag, när en person frågade. Nu.. Visst lockar det. Tanken på att han skulle krypa tillbaka, be om ursäkt, lova att viga varje dag av sitt liv åt att försöka göra mig lycklig. Men skulle jag förlåta? Skulle jag ta honom tillbaka? Nej.. Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag skulle inte ta honom tillbaka.
I wanna boombangbang with your body yo!
Jag har skrivit fleera sidor på min berättelse nu, och det går superbra! Kommentarerna på den vanliga bloggen rullar in, främst från en äcklig kärring som jag aldrig tålt. Jag hatar henne verkligen, skulle inte sörja en sekund om hon dog.
Fick mysiga sms igårkväll som fick det att pirra i hela kroppen! Fyfasen va najs. Nu ska jag ta och fixa mina uppgifter för kommande vecka och sen drar jag till Mora för att träffa mina kärleksbarn!
Girl, let me rock you, rock you like a rodeo!
Bara ändå.
Egentligen mår jag ganska bra just nu. Jag är glad och nöjd :)
Suck? Eller.. Hopp? :)
Jag har ganska många ovänner i den stad jag för tillfället befinner mig i. Det är en väldigt liten stad där alla i stort sett känner alla, och jag har dragit på mig en och annan fiende. Varför? Mest för att jag inte kan vara tyst om vad jag tycker, tror jag. Alla säger att det är en bra egenskap tills de får smaka på den själv, då är det visst inte lika roligt längre. Så ett och annat rykte går här om mig nu, men jag har ganska nyligen vant mig och bestämt mig för att det kvittar. Men tydligen kan dom helt enkelt inte släppa mig, utan är in på min vanliga blogg och lämnar anonyma kommentarer och beter sig som 12åringar hela bunten. Är det inte coolt?
Jobbigt är det dock, att jag inte ens behöver gå utanför dörren för att räkna idioter längre, för dom har nässlat sig in i familjen på olika sätt. En av dem ska nämligen ha barn med en som tillhör den här familjen, på min mors mans sida. Är det inte klockrent? Jag ser det framför mig, vilken underbar jul det kan bli. Men jag har liksom släppt det också. Jag har alltid varit duktig på att införa en viss sarkasm i mitt liv. Jag brukar skratta åt min egen olycka. Går det riktigt åt helvete kan jag inte hålla tillbaka skrattet, utan utbrister att jag verkligen inte är förvånad. Jag har en hel del otur ibland, nämligen.
Jaja, iallafall. Jag läste en bok igår. "Min typ brorsa". Jag streckläste hela boken, fram tills klockan närmade sig 3. Men jag hatade slutet så mycket att jag tänkte riva sönder hela boken, men istället plockade jag fram block och penna och satte igång fantasin. Jag satt någon timme med det vid köksbordet idag och ska strax fortsätta.
Usch!
Min soon to be sambo var med i en bilolycka inatt. Hon var chaufför och fick sladd och voltade. Bilen är kvaddad, men jag är så glad att hon mår bra! Jag har redan förlorat en jag älskar på det viset. Jag tror att det var han som höll vakt inatt. Tack och lov för det!
You know, I will allways be there.
Kväller.
Jag önskar att du var här. Jag vill prata med dig, som vi brukade prata innan jag ställde till det. Jag vill skratta med dig, känna att allt är enkelt för en stund och att jag inte är ensam. Jag vill bädda ner oss i sängen och titta på någon dålig tecknad film och känna dina armar runt mig. Jag vill känna doften av dig, och minnas den. Jag vill känna värmen från din hud, för du är alltid varm. Du är min sol och jag saknar dig här, för det är så mörkt..
Your fingers, gently touching my cheek
as if they where a whisper, nothing more
Did'nt realise I was crying
'till you swept my tears away
I let my body go
I just let it fall
cuz' I cant stand up straight
no more
Knew you'd catch me
before you saw me fall
Your arms around my whole weight
I'll stay here
I'll stay here..
Usch..
IKVÄLL ÄR DET OLLE PÅ TV:N! Fredagar är bra dagar, eller kvällar.
Det är ju lite sorgligt, får jag erkänna. Att det skulle behöva bli så här, mellan honom och mig. Jag kan inte ens tänka på honom utan att bli arg, besviken, arg igen och sen skitförbannad och så ledsen.. Jag trodde aldrig han skulle kunna såra mig så här, inte medvetet iallafall. Men han gör det, vet om det, och skiter fullständigt i det. Allt på samma gång. Och han påstog att han alltid skulle älska mig, att vi skulle bli såå bra vänner. Är detta vad han menar med bra vänner så vill jag inte veta hur han behandlar sina mindre bra vänner. Förbannade skitapa! Jag blir så trött..
Jag borde inte tänka på'n.
Så, jag tänker på en annan istället. Det gör mig mycket gladare!
Jag ska riva mina murar, tills vi ser varann.
Jag har alltid varit otroligt kräsen när det kommer till killar. Långa naglar, hår på bröstet och byxorna högt upp är de tre största fasorna jag haft. Sen har jag helt kunnat tappa intresset för en kille p.g.a något otroligt litet och egentligen obetydligt. Det kan vara att han säger ett ord konstigt, eller att hans hår ligger konstigt. Galet va? Efter honom trodde jag att det skulle vara helt omöjligt för mig att träffa någon ny, eftersom jag ansåg att jag hade fått "a taste of perfection". Att han är grymt snygg kan jag inte neka till, han har en härlig kropp och fina ögon, ett otroligt snyggt ansikte och vackert hår och hans händer är perfekta.. Men plötsligt ser jag något i en människa som jag aldrig sett något i förut, och inser att jag skulle vilja leva med den människan. Är det inte konstigt? Han kryssar inte i många rutor på min lista, men för honom kan jag skapa nya. Det främsta är att han får mig att skratta. Han får mig att känna mig trygg. Uppå det vet jag att han är en helt underbar människa, som alltid står för sina åsikter och ställer upp för sina vänner. Och vacker är han. Det har jag alltid tyckt, men jag verkar se honom på ett helt nytt sätt. Det är så konstigt alltihop.. Jag som trodde att allt var kört, och nu ser jag plötsligt saker som förut inte funnits där, eller som jag ignorerat totalt. Jag misstänker att det kan vara hans beteende som fått mig att öppna ögonen. En människa kan se ut att vara något helt annat än den är, skenet kan bedra.. Nu vet jag vad jag vill och kan inte förstå hur jag kan ha varit så blind.
Vågar jag?
I just want you.
Tänker på den närhet som en gång var så självklar att jag inte la märke till den. Inser att jag nu lägger märke till varje ord, varje mening och varje skratt som kommer ur din mun. Inser att jag plötsligt så gärna vill röra vid den kind som en gång var alldeles intill, utan att jag såg det. Minns alla de gånger jag somnat vid din sida, utan att tänka på det och inser att jag nu längtar efter att göra det igen. Uttrycket "Man vet inte vad man har för än man förlorar det" får plötsligt en helt ny innebörd. Inser att intensiteten i vår vänskap var mer än jag trodde, och nu när du är tillbaka låter jag dig inte gå. I'll fight for you.
If I knew then what I know now, I'd fall in love..
Bara så du vet det.
Och så var det kväller. Jag sitter och lyssnar på musik, valp åkte precis ut eftersom han vaknade. Det där lät ju värre än det var, jag ställde honom på gräsmattan för att han skulle få pinka. Sen gick jag in. Han säger till när han fått nog av utomhus.
Och jag ska få somna i dina armar. Snart.
If I knew then, what I know now, I'd fall in love..
Det som tynger mig mest nu är datorn som inte kommit, och som antagligen inte gör det heller. För en fattig student är 1500:- ganska mycket att kasta i sjön. Jag får helt enkelt hoppas att mina försök att få tag i dem har satt lite fart på dem, och att det snart dimper ner en fungerande dator i postlådan. Men det är föga troligt.
Sen är det ju exet, såklart. Det är skitjobbigt att behöva vara så otrevlig mot honom och slänga ut honom, eftersom jag ofta och lätt får dåligt samvete. Men vad kan jag göra? Det som oroar mig mest är att han antagligen är kvar i lägenheten när jag kommer hem iallafall, och då vet jag inte vad jag ska göra.. Snacka om ångestframkallande.
Du tänker på mig. Jag tänker på dig också ;) <3
Arg.
Igår var en dramatisk dag för mig. Jag blev skitarg på mitt ex som bott gratis i min lägenhet i flera månader för han bad mig växa upp när jag undrade om han inte kunde betala lite hyra den sista tiden han bor kvar. Så efter en lång ramsa om hur förbannat, äckligt otacksam han var så sa jag att han har en vecka på sig att rensa ur lägenheten och lägga nyckeln på köksbordet! Så ska dom tas, dom jävlarna! Jag har fan inte varit skällt på honom typ nån gång under tiden vi haft med varann att göra. Och så behandlar han mig så här? Ja, det är samma person som jag försökt komma över. Men nu känns det som om den dagen kommer snart.
För övrigt så är min storebror här med sina två söner nu och det är mycket trevligt.
Mor satte i mitt löshår idag och det blev väl okej. Blev lite fel baktill så det syns väl, men jag har hårband eller mössa så funkar det.
Har inte hört något av en särskild liten grabb idag, så det gör lite ont i mitt hjärta. Saknar honom :)
Suck suck suck.
Jag har försökt plugga lite, men det går inte så bra när valp distraherar mig med att tugga på gardiner och knycka skor. Dock är det sista uppgiften i historia som gäller nu, och det är ett fördjupningsarbete och det kräver tid, så jag måste verkligen få fart på röven! Sen måste jag bestämma prov-tid och hitta hundvakt också! Det är mycket nu..
Dessutom måste jag hem till lägenheten, vilken ligger runt 10 mil bort, för att valp ska få bekanta sig med hundvakten som ska ha honom den 13:e när jag ska på maskerad. Men eftersom jag blev blåst av äckliga lapteknik så har jag ingen dator, och då kan jag inte plugga. Som sagt, det är mycket nu. Som grädden på moset har jag massor med saker jag måste ha med mig, vilket betyder att jag lär tigga skjuts. Suck..
Men jag har iallafall dig..
Here with(out) you?
Min svenskabok har kommit, tillsammans med "Flugornas herre" som jag måste läsa och redovisa.
Haha, jag och en vän sitter och jämför mitt liv med Twilight, och det är verkligen sjukligt likt.. Om man bortser från det övernaturliga då.. Hehe. Och jag har sagt gjort mitt val :)
I'd come for you!
Två paket väntar på mig på posten, än så länge. Det är löshåret och böckerna. Hoppas svenskaboken också är med där, för annars blir det problems, men men.
De från lapteknik.se svarade på mitt sms imorse kl 8. "Vem är du?". Skrev dom. Jaha, vill de ha mitt personnummer, min adress, mitt telefonnummer och kontonummer kanske? Vadå Vem är du? Åh, jag blir lite arg ibland..
Men annars så somnade jag som på små rosa fluffiga moln igårkväll. Hehe. Jo, jag får väl erkänna det antar jag.. Jag tror att jag kan vara kär. Men jag är inte heeelt säker än. Men det ser lite lurt ut..
Bara när du inte hör..
Jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor!
Huh.. Jag tänker på dig hela tiden.
Jag har, som vanligt, fegat ur. Jag är verkligen värdelös. Tanken på att inte flytta, utan bara bo kvar, är så extremt bekväm. Jag ger liksom upp så fort något blir det minsta jobbigt. En dålig egenskap jag har! Jag vill ju verkligen, men.. Jag vet inte om jag vågar! Jag är rädd nu, skiträdd, för att flytta.
Och jag saknar dig. Lägg märke till att jag skriver dig, inte honom. Det är alltså inte honom jag pratar om. Utan det är dig. Jag saknar verkligen dig. Ditt skratt, framför allt. Usch, det här är ju bara konstigt :).
Framåt!
Jag, valp och mamma har varit ute och gått lite i den stjärnklara natten. Vi hamnade bakom mitt ex och min f.d hund en bra bit, och jag ville bara springa fram och knycka tillbaka hunden! Jag saknar den.. Men det gjorde jag inte. Tyvärr.
Men nu är valp iallafall trött och ligger här och sover, och jag sitter och pratar med min soon to be sambo om ett hus som vi blev erbjudna idag. Det ligger 1,3 mil från Visby, är 55kvm stort och har 3 rum och kök. Sovrummen är på övervåningen, vardagsrummet, köket och toaletten är på nedervåningen. Det har också en gård som är perfekt för hundarna. Dock är det lite oklart vilka kostnader som tillkommer ovanpå hyran, jag förstår inte riktigt. Elen ingår iallafall inte, så det är lite farligt. Men de ska maila bilder och bättre förklaring så får vi se hur vi gör. Det vore ju perfekt.
Dessutom svarade de på Komvux och sa att jag ju kunde läsa på Komvux här, som gör nu, och ändå bo på Gotland. Att jag inte räknat ut det själv! Då är allt jag egentligen behöver göra att hitta boende och dra, precis när jag vill. Det är en mäktig känsla kan jag lova! Men vi har bestämt oss för att ändå vänta till i början på Januari, då ekonomin är stadigast och uppsägningstiden på min nuvarande lägenhet snart är slut.
Jag tänker på någon.. Mycket.. Massor.. Men jag vet inte varför? Det där pirret i magen infinner sig, men ändå. Jag vill inte.. Krångla till något. De här känslorna får jag hålla för mig själv tills jag vet vad de betyder.
Hoho!
När jag kom hem låg ett paket i postlådan, det var mina färgade linser från fargadelinser.se. Ett par bruna och en grön. Jag gillar dem, särskilt dom bruna. Dom förändrade min egen ögonfärg helt, men den ena linsen glider liksom åt ett håll hela tiden så på högerögat ser jag lite suddigt, men WTF, vem bryr sig? Något säger mig att jag ändå kommer att se rätt suddigt den 13:e.
Jag hoppas på att även få en och annan sms-avi under dagen :).
Dock har jag extrem ångest p.g.a de på lapteknik.se. Beställde en dator därifrån innan jag fick veta att dom är värsta bluffsidan, och nu får jag inte tag på dem! Jag blir tokig! Vill ha mina pengar tillbaka!!
No more games, I'm changed!
He opens his mouth, but the words just wont come out!
Sitter och lyssnar på Eminem-Lose yourself, otroligt grym låt som berör en lååångt in, tycker jag!
Idag borde jag få lite paket. Har beställt lite kläder, böcker, linser, löshår, en dator o.s.v, så förhoppningsvis dyker något av det ner i brevlådan idag :).
Haha, jag drömde om någon inatt. Rätt najs faktiskt. Saknad. Nu reder det ut sig, det känner jag ju!