Jag har otroligt lätt för att få dåligt samvete. Just nu har jag väldigt dåligt samvete. Jag känner ett stort behov av att vara ifred just nu, därför går jag nästan alltid och lägger mig tidigt och tittar på OTH, för jag orkar inte med mitt eget just nu. Pappa har märkt det och nu spelar han på mitt samvete. "Jamen, gå ifrån mig bara, gör det". Varför gör han så? Det gör ont. Jag vill inte såra honom, men jag är ju här! Jag ÄR ju här. Om jag skulle bo här då? Hade jag varit tvungen att sitta varje kväll och umgås med honom? Visst, ibland vill jag inget hellre. Jag har väl ups and downs som alla andra, och just nu är jag nere. Jag har ingen ork eller lust till någonting. Inget annat än att skriva och titta på OTH. Jag älskar min pappa, otroligt mycket. Men det betyder inte att jag klarar av att umgås med honom i flera timmar. Jag är väl en individ, jag har väl egna behov och intressen. Det är inte som om att han är den enda i min familj som jag någonsin fräser åt eller blir irriterad på. Jag älskar dem allihop ändå ju! Varför kan han inte förstå det..

Ja just det, för att jag inte säger något om det. Så jag får skylla mig själv.