Ett orosmoment mindre. Tack.

Jag pratade lite med pappa idag, om hur han spelar på mitt samvete. Precis som jag trodde hade han ingen aning om att han gjort det, men nu kommer han antagligen tänka till innan han säger något. Bra, och en poäng till mitt självförtroende!

Jag vet fortfarande inte vad dessa känslor egentligen betyder, men för ovanlighetens skull känner jag inget behov av att rusa in i något som ändå går i kras om några dagar. Jag låter det ta den tid det tar, svaren kommer. Är man menad att vara tillsammans så blir man det. Det är vad jag tror. Det är vad jag måste tro.

And he kissed me 'til the morninglight.


Tillåter inte mina tankar att nå dig. Jag har aldrig släppt någon jag tyckt om så lätt, och dig älskade jag mer än jag någonsin älskat någon förut. I guess that was'nt enough. Starka känslor som snabbt tog slut. Sorgligt, men sant. Egentligen är det inte sorgligt. Det är en jäkla tur att jag släppt dig, annars hade det varit jobbigt. Ibland tvingar jag mig faktiskt att tänka på dig, för att se om det gör ont eller om jag känner någon slags saknad. Men det gör jag inte. Tack.