If I did'nt care
more than words can say
If I did'nt care
Would I feel this way?

If this is'nt love
then why do I thrill
And what makes my head go round and round
while my heart stays still?

If I didn't care
would it be the same?

Would my every pray'r begin and end
When I speak your name?

And would I be sure that this is love
beyond compare?
Would all this be true
If I didn't care for you?

---

Mina tankar går längre nu, när jag satt ord på känslorna. Nu när han vet har jag inget att dölja, jag behöver inte ljuga för mig själv längre i ett patetiskt försök att begrava känslorna. Jag inser att de funnits där länge, men jag har tystat dem innan de ens funnit styrka att viska. Vi är båda totalt livrädda, men han ännu räddare än jag. Lite otippat, med tanke på att jag ett tag trodde att jag aldrig någonsin skulle våga se åt någon.. Mitt hjärta har blivit krossat ett antal gånger. Inte jättemånga, men rätt rejält. Men jag inser att om man inte tar chansen att låta någon lappa ihop det åt en, så kommer sprickorna alltid finnas kvar.

Jag är mer rädd för hans skull än för min egen. Jag vill inte vara den som sabbar honom ännu mer ifall det inte skulle fungera. Men han är likförbannat det sista jag tänker på innan jag somnar, och det första jag tänker på när jag vaknar. På kvällarna spelas hela min närmaste framtid upp för mitt inre, den jag önskar mig, och han är alltid där. På senaste har jag önskat mig en trygghet, en trygghet med en annan människa. Någon att somna intill och vakna bredvid, någon att äta med, titta på tv med. Någon att prata med, någon att skratta och gråta med. Nu fattar jag att det inte är någon jag vill göra allt det där med, det är honom. Den här bloggen startade jag för att låta er följa mig i jakten på den rätte, när den rätte kan ha funnits i mitt liv de senaste två åren utan att jag insett det.

Vem är det som fått mig att skratta när jag helst velat gråta? Vem är det som torkat mina tårar, om de trots allt fallit? Vem är det som lyssnat på mitt eviga tjat om nu helt obetydliga saker? Vem är det som gett mig det lilla självförtroende jag haft på senaste? Vem är den första jag tänkt på när jag behövt någon? Vems namn är det jag använt allra mest?

Det är hans.. Det är ditt, det är du.

Lucas - It's you..
Peyton - What?
Lucas - It's you.. When all my dreams come true, the one I want by my side.. It's you..