För jag vet vem jag är, när jag är hos dig.


Jag har alltid varit otroligt kräsen när det kommer till killar. Långa naglar, hår på bröstet och byxorna högt upp är de tre största fasorna jag haft. Sen har jag helt kunnat tappa intresset för en kille p.g.a något otroligt litet och egentligen obetydligt. Det kan vara att han säger ett ord konstigt, eller att hans hår ligger konstigt. Galet va? Efter honom trodde jag att det skulle vara helt omöjligt för mig att träffa någon ny, eftersom jag ansåg att jag hade fått "a taste of perfection". Att han är grymt snygg kan jag inte neka till, han har en härlig kropp och fina ögon, ett otroligt snyggt ansikte och vackert hår och hans händer är perfekta.. Men plötsligt ser jag något i en människa som jag aldrig sett något i förut, och inser att jag skulle vilja leva med den människan. Är det inte konstigt? Han kryssar inte i många rutor på min lista, men för honom kan jag skapa nya. Det främsta är att han får mig att skratta. Han får mig att känna mig trygg. Uppå det vet jag att han är en helt underbar människa, som alltid står för sina åsikter och ställer upp för sina vänner. Och vacker är han. Det har jag alltid tyckt, men jag verkar se honom på ett helt nytt sätt. Det är så konstigt alltihop.. Jag som trodde att allt var kört, och nu ser jag plötsligt saker som förut inte funnits där, eller som jag ignorerat totalt. Jag misstänker att det kan vara hans beteende som fått mig att öppna ögonen. En människa kan se ut att vara något helt annat än den är, skenet kan bedra.. Nu vet jag vad jag vill och kan inte förstå hur jag kan ha varit så blind.