Skitpissfanhelvetesas!

Jag tror helt allvarligt att det finns ett "namn" för såna som jag. Någon psykisk sjukdom, alltså. Jag vet bara inte vilken jag har än. Men vad jag än känner, så känner jag det skitstarkt! Det är något jag kommit på nu på senare tid. Det är alltså så starkt att det omöjligt kan vara normalt.

Glädje, sorg, svartsjuka, saknad, hopp..

Vad jag än känner så känner jag det så starkt att jag nästan spricker, och det kan ändras på en hundratels sekund. Just nu, eller för en stund sen, var det den äckliga svartsjukan som förgiftade mig.

Jag tror att det är p.g.a dessa överväldigande känslor som jag är så impulsiv också. Känner jag att jag ska göra något så bara måste jag göra det, och inget kan stoppa mig. Det är ganska läskigt faktiskt!

Så, om jag nu ska berätta.. Jag har legat inne på psyk i Säter en kort stund, för att jag drack och skar upp armarna. Jag har ätit diverse mediciner, men självskadar fortfarande ibland för att känslorna helt enkelt blir för starka för att jag ska orka med dem! Jag har sytt en jävla massa stygn i mitt liv, och jag tror inte jag är färdig än.

Att se honom med någon annan.. Att ens veta att han tids nog kommer träffa någon annan.. Någon som är bättre än mig i hans ögon. Någon som han älskar mer. Kan ni tänka er hur jävla spyfärdig jag blir?


Habbababbahubbhubb! Blir så sur..