Jag är otroligt trött i kropp och huvud. Varför? För att valp är i sin första trotsålder, och jag har aldrig varit med om en envisare hund! Nu har jag strejkat och dragit på mig hörlurarna och tänker glömma bort verklignheten en liten stund. Valp verkar ha gett upp, ligger i soffan med min styvfar just nu.

Har tittat på Pirates, sista delen och gråtit. Det är så underbart.. Jag kan nog säga att jag är på riktigt god väg att komma över honom. Det är nämligen inte honom jag tänker på det sista jag gör innan jag somnar, och inte heller är han den första som kryper in i mitt huvud när jag vaknar. Jag tänker på helt andra saker och mår allmänt bra, för det mesta.

Jag är riktigt hoppfull och förväntansfull. Jag vill se vad framtiden har i sitt sköte!

Jahaja, så länge fick jag vara ifred. Nu är han igång igen, och ska in under datorn till alla sladdar och tugga på dem. Det är vad han sysselsatt sig med i stort sett hela dagen. Jag har skällt och morrat och tagit i honom och sagt bestämt nej, skrikit nej, visat honom vad han får tugga på o.s.v, o.s.v, nu går jag snart bet! Några tips?


Jag vill verkligen flytta till ett litet hus på Gotland nu, med havet utanför dörren. Det är numer min tillflyktsort.