Hahahaha! Lycka! Precis efter jag skrivit det senaste inlägget skickade jag ett mail till den här killen, som jag försummat så förbannat mycket och bad om ursäkt. Han förlät mig. Bara sådär, direkt. VA?! Det känns som om jag kan flyga. Som om en tyngd lyfts från mitt hjärta, från mina axlar. Jag har gråtit av lycka och insett hur jävla mycket jag älskar den här killen! Så, på riktigt.. JAG KOMMER ALDRIG NÅGONSIN KASTA BORT EN VÄN FÖR EN KILLE IGEN. Jag har bättre vänner än jag förtjänar.


Jag har saknat dig så!