Jag inser att jag är arg ungefär 80% av dagen nu för tiden. Och det är ju bara fel. Jag har så mycket att vara glad över, egentligen. Varför är det ofta så att de dåliga sakerna tar över, trots att de är mycket färre än de bra? Jag brukar faktiskt vara ganska positiv i normala fall, men nu har det väl blivit lite väl mycket kanske.

Det som tynger mig mest nu är datorn som inte kommit, och som antagligen inte gör det heller. För en fattig student är 1500:- ganska mycket att kasta i sjön. Jag får helt enkelt hoppas att mina försök att få tag i dem har satt lite fart på dem, och att det snart dimper ner en fungerande dator i postlådan. Men det är föga troligt.

Sen är det ju exet, såklart. Det är skitjobbigt att behöva vara så otrevlig mot honom och slänga ut honom, eftersom jag ofta och lätt får dåligt samvete. Men vad kan jag göra? Det som oroar mig mest är att han antagligen är kvar i lägenheten när jag kommer hem iallafall, och då vet jag inte vad jag ska göra.. Snacka om ångestframkallande.


Du tänker på mig. Jag tänker på dig också ;) <3