Du.. Du.. Du.. Dig.. Dej.. You..

Tänker på dig.. Saknar dig.. Tänker på dig.. Saknar dig..


Without your love my life aint nothing but this Carnival Of Rust.

You know, I will allways be there.

Are you really here, or am I dreaming? I can't tell dream from truth. For it's been so long, since I have seen you..


Kväller.

Jag önskar att du var här. Jag vill prata med dig, som vi brukade prata innan jag ställde till det. Jag vill skratta med dig, känna att allt är enkelt för en stund och att jag inte är ensam. Jag vill bädda ner oss i sängen och titta på någon dålig tecknad film och känna dina armar runt mig. Jag vill känna doften av dig, och minnas den. Jag vill känna värmen från din hud, för du är alltid varm. Du är min sol och jag saknar dig här, för det är så mörkt..





Your fingers, gently touching my cheek
as if they where a whisper, nothing more
Did'nt realise I was crying
'till you swept my tears away

I let my body go
I just let it fall
cuz' I cant stand up straight
no more

Knew you'd catch me
before you saw me fall
Your arms around my whole weight
I'll stay here
I'll stay here..


Kasta aldrig bort en vän.

En förlust. Jag förlorade en kille som jag älskade otroligt mycket för några år sedan. Han dog. Vid tillfället var jag tillsammans med en svartsjuk kille och kastade bort den här människan totalt, trots att vi känt varann hela livet. Och nu är han borta. När det hände sa jag att jag aldrig skulle kasta bort en vän för en kille igen.

En förlust till. När jag träffade honom kastade jag bort en kille som jag verkligen tyckte mycket om. Någon som gjorde mig grymt glad och som alltid fanns där för mig. Han dog inte, men jag dog för honom. Och jag saknar honom ofta. Han var en bra vän, men uppenbarligen inte den jag trodde eftersom han vände mig ryggen för att jag var lite psykiskt störd ett tag. Om det nu var därför. Jag kan tänka mig att han blev sårad eftersom jag sket i honom. Men det gjorde jag inte, egentligen. Inte i huvudet iallafall. Men vad spelar det för roll nu.. Jag svek honom och får betala för det.

Ännu en gång säger jag att jag aldrig ska kasta bort en vän för en kille.


Jag saknar oss.

Nu gör det så där ont igen. Ett halvt ord skrev jag på Facebook åt honom, ungefär. Och nu gör det ont. Varför? Jag har ingen del i hans liv mer. Jag var helt inställd på att vi skulle leva tillsammans, växa ihop och dela allt. Och nu vet jag ingenting om honom och allt är över. Allt det vackra har tagit slut och kvar finns bara jag och denna obehagliga känsla. Han släppte mig så lätt, utan att tveka.. Vad gjorde jag så fel? Han som älskade mig till döds en gång, och nu inte alls. Jag förstår inte hur det gick till.. Jag saknar oss så mycket. Vi var allt. Nu finns inget kvar.


Mer Irland och lite kärlek.

God kväll kära läsare!
Jag och min vän har som sagt varit och tittat på valpar nu ikväll, och hon funderar på att köpa en hane. Själv har jag också en valp i litet format. Går nog inte in närmare på det eftersom jag försöker vara lite anonym, och om någon jag känner hittar till den här bloggen vill jag inte att de ska kunna lista ut vem som skriver :).

För övrigt så har jag kollat på priser på flyg och boende i Irland och det är inte alls dyrt! Jag funderar seriöst på att inte boka något boende, utan bara flyga dit och hoppas på det bästa! Jag är ju som sagt rätt impulsiv :).

För att jag bara måste nämna honom också så har jag inte hört av mig alls efter anfallet jag fick inatt. Det känns bra. Riktigt bra. Det är skönt att inte veta vad han håller på med, för då slipper jag den där värdelösa svartsjukan. Men ibland kommer jag att tänka på honom och då hugger det till i bröstet.. Fy fan vad jag älskar det vi var.




Detta är något man verkligen kan kalla kärlek.
Yes, jag är ett av alla twilight-fans. Jag har alla böckerna och läser dem hela tiden, om och om igen. Jag drömmer mig bort, helt enkelt, till något spännande och kärleksfullt.


Bloggen designad av:
Tasnim | Vardag & Bloggdesign


RSS 2.0