Tack.
Det tog ett tag, men jag lyckades. Med min bäste väns hjälp, såklart. Jag frågade, helt enkelt. Två enkla frågor. Tänker du på mig ibland? Saknar du mig nån gång? Svaret blev, ja, mer än ibland, och ja igen. Lättnad. Det var allt jag behövde höra, nu känns det lugnt igen. Men jag vet inte om jag pallar med det här mellantinget. Det är så komplicerat och riskabelt. Jag längtar efter trygghet, men den lär dröja.
Samtidigt längtar jag efter äventyr. Det är en storm i min kropp och det ska bli spännande att se vad den lämnar efter sig. Nu borde jag sova..
N - Du är min ängel, mitt ljus, min bästa vän, min baby!
Samtidigt längtar jag efter äventyr. Det är en storm i min kropp och det ska bli spännande att se vad den lämnar efter sig. Nu borde jag sova..
N - Du är min ängel, mitt ljus, min bästa vän, min baby!
Skit.
Fan.. Jag inser ju att det här bara är konstigt. Det kommer troligtvis inte bli mer än så här, alltså ingenting. Och hur känns det för mig? Inte vet jag. Sorgligt? Jag har iallafall minnet nu. Vi får se, vi får se, vi får se.. Och om vi inte får se någonting? Det suger ju bara.. Jag vill ha honom.
Musik!
Dagens!
Idag är en bra dag, det känns i hela kroppen. Jag ska ta itu med pluggandet strax, men först tänkte jag bara skriva någon rad här. Senare kommer en kompis till valp för att leka, fast jag är skeptisk till hur bra det kommer att gå eftersom valp inte är överförtjust i andra hundar. Eller, han är väldigt otrygg bara.
Är helt stuck på den här låten, när Alice sjunger den. Synd att hon hoppade av Idol, hon var riktigt bra.
Idag är en bra dag, det känns i hela kroppen. Jag ska ta itu med pluggandet strax, men först tänkte jag bara skriva någon rad här. Senare kommer en kompis till valp för att leka, fast jag är skeptisk till hur bra det kommer att gå eftersom valp inte är överförtjust i andra hundar. Eller, han är väldigt otrygg bara.
Är helt stuck på den här låten, när Alice sjunger den. Synd att hon hoppade av Idol, hon var riktigt bra.
Nattliga funderingar.
Jaha, nu är det mitt i natten och jag har suttit på msn och snackat med diverse människor ett bra tag. Däribland honom. Den bra, alltså. Inget överstruket. Försökt bete mig som jag antar att jag borde bete mig, efter en natt med en hel del sex och så.. Men det finns nog inget "rätt sätt" att bete sig på. Det blir svårt när man dessutom är intresserad av killen i fråga. Jag är inge bra på det här inser jag. Jag som trodde att jag var värsta bruden. Haha. Det kanske jag är, innan känslorna blir inblandade. Då blir det plötsligt så allvarligt och viktigt allting så jag blir livrädd. Att vara sårbar är inte min grej.
Vid tanken kittlar det i magen, då är det rätt.
Vid tanken kittlar det i magen, då är det rätt.
I think about you, baby
and I dream about you all the time..
It dont matter where I lay my head tonight, your arms feel like home.
Are you really here, or am I dreaming? I can't tell dreams from truth,
for it has been so long, since I've seen you..
When I geat really lonley, and the distance causes all this silence
I think of you smiling, with pride in your eyes, a lover that sighs.
I miss you more than I should
than I thought I could
I can't get my mind off of you
I know your scared that I'll soon be over it
thats part of it all
Part of the beauty of falling in love with you
is the fear, you wont fall
Jag har suttit här i en halvtimme och skrivit detta inlägg nu.. Dragit ihop en massa texter från låtar som sätter ord på mina känslor. Jag gör så, ofta. Vad fasiken vore livet utan musik?
Jag inser att jag gör något annorlunda den här gången. Jag hetsar inte, jag tvingar mig inte på. Jag låter tiden gå, och visa vad som är rätt. Det som ska ske, kommer att ske. Vad som ska ske vet jag dock inte :s.. Det är en aning frustrerande, men jag är väldigt duktig på att kontrollera mitt värdelösa tålamod. For now..
För övrigt sitter jag och väntar på att 4400 ska ladda klart. Insåg allt för sent att vi inte hade alla säsonger, och det suger ju. Tid tar det också.
Jag undrar hur jag ska lösa det här.. Jag känner att jag vill somna där igen.
It dont matter where I lay my head tonight, your arms feel like home.
Are you really here, or am I dreaming? I can't tell dreams from truth,
for it has been so long, since I've seen you..
When I geat really lonley, and the distance causes all this silence
I think of you smiling, with pride in your eyes, a lover that sighs.
I miss you more than I should
than I thought I could
I can't get my mind off of you
I know your scared that I'll soon be over it
thats part of it all
Part of the beauty of falling in love with you
is the fear, you wont fall
Jag har suttit här i en halvtimme och skrivit detta inlägg nu.. Dragit ihop en massa texter från låtar som sätter ord på mina känslor. Jag gör så, ofta. Vad fasiken vore livet utan musik?
Jag inser att jag gör något annorlunda den här gången. Jag hetsar inte, jag tvingar mig inte på. Jag låter tiden gå, och visa vad som är rätt. Det som ska ske, kommer att ske. Vad som ska ske vet jag dock inte :s.. Det är en aning frustrerande, men jag är väldigt duktig på att kontrollera mitt värdelösa tålamod. For now..
För övrigt sitter jag och väntar på att 4400 ska ladda klart. Insåg allt för sent att vi inte hade alla säsonger, och det suger ju. Tid tar det också.
Jag undrar hur jag ska lösa det här.. Jag känner att jag vill somna där igen.
Hm...?
Jag är återigen sårbar och blottad, men jag känner mig helt lugn. Konstigt va? Det är annorlunda känslor som jag känner för den här snubben. Helt annorlunda mot känslorna jag kände för honom. Inte svagare, bara annorlunda. Jag är fylld av någon slags trygghet, fast jag absolut ingenting vet. Jag har ingen aning om vad som kommer hända nu.. Jag vet vad jag vill, och jag har mer eller mindre gjort det klar för honom också.
Det känns som om jag börjar lära känna mig själv. Jag är jag, för första gången på så länge. Jag behöver inte tänka på vad jag säger eller gör, för att någon jag tycker om kanske inte gillar det.. Det är en underbar känsla!
Det känns som om jag börjar lära känna mig själv. Jag är jag, för första gången på så länge. Jag behöver inte tänka på vad jag säger eller gör, för att någon jag tycker om kanske inte gillar det.. Det är en underbar känsla!
Nr 10
Jaha... Nu är nr tio liksom... Gjord. Haha. Det blev precis den jag ville att det skulle, om än lite i snabbaste laget kanske. Hade väl kunnat hålla på det lite, men det gick inge bra :). Nu återstår bara att se vad det blir av detta. Jag vet iallafall att jag absolut kan vänja mig vid att somna med dom armarna runt mig.
Gorgeous guys!
Hellu!
Jaha, om ca 1½ timme bär det av hem till mig. Jag bestämde igårkväll att det inte var någon mening att sova, för det är bara jobbigt att kliva upp.. Såå, jag har spenderat natten med Johnny Depp, Orlando Bloom och Chad Michael Murray och det är inte fy skam! Jag har alltså tittat på Pirates Of The Carribean och One Tree Hill. Underbara grejjer båda två!
Mamma klev upp nyss och undrade va fan jag gjorde vaken :). Hon såg mycket tröttare ut än jag känner mig, så jag tror det var ett bra beslut att skippa sömnen.
Ska väl dricka lite te, göra mig iordning och sen far vi välan.
I'd hit that!!
Jaha, om ca 1½ timme bär det av hem till mig. Jag bestämde igårkväll att det inte var någon mening att sova, för det är bara jobbigt att kliva upp.. Såå, jag har spenderat natten med Johnny Depp, Orlando Bloom och Chad Michael Murray och det är inte fy skam! Jag har alltså tittat på Pirates Of The Carribean och One Tree Hill. Underbara grejjer båda två!
Mamma klev upp nyss och undrade va fan jag gjorde vaken :). Hon såg mycket tröttare ut än jag känner mig, så jag tror det var ett bra beslut att skippa sömnen.
Ska väl dricka lite te, göra mig iordning och sen far vi välan.
I'd hit that!!
Imorgon..
Imorgon ska jag åka tillbaka till min lägenhet. Vad tror ni? Sitter exet kvar där, med fötterna på bordet och låtsas att han inte förstått vad jag sagt? Jag gruvar mig för det.. Jag hoppas att han hittat någonstans att bo, att han klarar sig bra och att jag slipper honom. Jag klarar inte av att behöva bråka och skälla och skrika för att få honom därifrån, och sen får han bo typ på en bänk eller något. Mitt samvete pallar inte sånt.
Det ska dock bli väldigt skönt att komma hem till mitt. Att bara behöva bry mig i mig själv och valp och bara vara.. Ligga i sängen hela dagarna och glo på film om jag vill det, utan att behöva behaga någon annan än mig själv och valp.
Fri?
Jag vaknade med nya krafter imorse. Eller, typ nyss. För en timme sen eller något. Jag har drömt bra saker inatt och mår bra. Är jag fri nu? Kanske.. Kanske kan jag vara det. Vilken lättnat isåfall!
Jaja, jag har inte mycket mer att komma med.
Jaja, jag har inte mycket mer att komma med.
I wanna boombangbang with your body yo!
Jag sov till 14.30 idag. Helt värdelöst! Snacka om värdelöst.. Heeelt värdelöst.. Hehe.
Jag har skrivit fleera sidor på min berättelse nu, och det går superbra! Kommentarerna på den vanliga bloggen rullar in, främst från en äcklig kärring som jag aldrig tålt. Jag hatar henne verkligen, skulle inte sörja en sekund om hon dog.
Fick mysiga sms igårkväll som fick det att pirra i hela kroppen! Fyfasen va najs. Nu ska jag ta och fixa mina uppgifter för kommande vecka och sen drar jag till Mora för att träffa mina kärleksbarn!
Girl, let me rock you, rock you like a rodeo!
Jag har skrivit fleera sidor på min berättelse nu, och det går superbra! Kommentarerna på den vanliga bloggen rullar in, främst från en äcklig kärring som jag aldrig tålt. Jag hatar henne verkligen, skulle inte sörja en sekund om hon dog.
Fick mysiga sms igårkväll som fick det att pirra i hela kroppen! Fyfasen va najs. Nu ska jag ta och fixa mina uppgifter för kommande vecka och sen drar jag till Mora för att träffa mina kärleksbarn!
Girl, let me rock you, rock you like a rodeo!
Bara ändå.
Jag älskar min berättelse. Har ju börjat skriva en och den värmer mig om hjärtat som om någon annan skrivit den. Då vet man att man gjort något rätt :).
Egentligen mår jag ganska bra just nu. Jag är glad och nöjd :)
Egentligen mår jag ganska bra just nu. Jag är glad och nöjd :)
Suck? Eller.. Hopp? :)
Jag har ganska många ovänner i den stad jag för tillfället befinner mig i. Det är en väldigt liten stad där alla i stort sett känner alla, och jag har dragit på mig en och annan fiende. Varför? Mest för att jag inte kan vara tyst om vad jag tycker, tror jag. Alla säger att det är en bra egenskap tills de får smaka på den själv, då är det visst inte lika roligt längre. Så ett och annat rykte går här om mig nu, men jag har ganska nyligen vant mig och bestämt mig för att det kvittar. Men tydligen kan dom helt enkelt inte släppa mig, utan är in på min vanliga blogg och lämnar anonyma kommentarer och beter sig som 12åringar hela bunten. Är det inte coolt?
Jobbigt är det dock, att jag inte ens behöver gå utanför dörren för att räkna idioter längre, för dom har nässlat sig in i familjen på olika sätt. En av dem ska nämligen ha barn med en som tillhör den här familjen, på min mors mans sida. Är det inte klockrent? Jag ser det framför mig, vilken underbar jul det kan bli. Men jag har liksom släppt det också. Jag har alltid varit duktig på att införa en viss sarkasm i mitt liv. Jag brukar skratta åt min egen olycka. Går det riktigt åt helvete kan jag inte hålla tillbaka skrattet, utan utbrister att jag verkligen inte är förvånad. Jag har en hel del otur ibland, nämligen.
Jaja, iallafall. Jag läste en bok igår. "Min typ brorsa". Jag streckläste hela boken, fram tills klockan närmade sig 3. Men jag hatade slutet så mycket att jag tänkte riva sönder hela boken, men istället plockade jag fram block och penna och satte igång fantasin. Jag satt någon timme med det vid köksbordet idag och ska strax fortsätta.
Usch!
Min soon to be sambo var med i en bilolycka inatt. Hon var chaufför och fick sladd och voltade. Bilen är kvaddad, men jag är så glad att hon mår bra! Jag har redan förlorat en jag älskar på det viset. Jag tror att det var han som höll vakt inatt. Tack och lov för det!
Jag ska riva mina murar, tills vi ser varann.
För jag vet vem jag är, när jag är hos dig.
Jag har alltid varit otroligt kräsen när det kommer till killar. Långa naglar, hår på bröstet och byxorna högt upp är de tre största fasorna jag haft. Sen har jag helt kunnat tappa intresset för en kille p.g.a något otroligt litet och egentligen obetydligt. Det kan vara att han säger ett ord konstigt, eller att hans hår ligger konstigt. Galet va? Efter honom trodde jag att det skulle vara helt omöjligt för mig att träffa någon ny, eftersom jag ansåg att jag hade fått "a taste of perfection". Att han är grymt snygg kan jag inte neka till, han har en härlig kropp och fina ögon, ett otroligt snyggt ansikte och vackert hår och hans händer är perfekta.. Men plötsligt ser jag något i en människa som jag aldrig sett något i förut, och inser att jag skulle vilja leva med den människan. Är det inte konstigt? Han kryssar inte i många rutor på min lista, men för honom kan jag skapa nya. Det främsta är att han får mig att skratta. Han får mig att känna mig trygg. Uppå det vet jag att han är en helt underbar människa, som alltid står för sina åsikter och ställer upp för sina vänner. Och vacker är han. Det har jag alltid tyckt, men jag verkar se honom på ett helt nytt sätt. Det är så konstigt alltihop.. Jag som trodde att allt var kört, och nu ser jag plötsligt saker som förut inte funnits där, eller som jag ignorerat totalt. Jag misstänker att det kan vara hans beteende som fått mig att öppna ögonen. En människa kan se ut att vara något helt annat än den är, skenet kan bedra.. Nu vet jag vad jag vill och kan inte förstå hur jag kan ha varit så blind.
Jag har alltid varit otroligt kräsen när det kommer till killar. Långa naglar, hår på bröstet och byxorna högt upp är de tre största fasorna jag haft. Sen har jag helt kunnat tappa intresset för en kille p.g.a något otroligt litet och egentligen obetydligt. Det kan vara att han säger ett ord konstigt, eller att hans hår ligger konstigt. Galet va? Efter honom trodde jag att det skulle vara helt omöjligt för mig att träffa någon ny, eftersom jag ansåg att jag hade fått "a taste of perfection". Att han är grymt snygg kan jag inte neka till, han har en härlig kropp och fina ögon, ett otroligt snyggt ansikte och vackert hår och hans händer är perfekta.. Men plötsligt ser jag något i en människa som jag aldrig sett något i förut, och inser att jag skulle vilja leva med den människan. Är det inte konstigt? Han kryssar inte i många rutor på min lista, men för honom kan jag skapa nya. Det främsta är att han får mig att skratta. Han får mig att känna mig trygg. Uppå det vet jag att han är en helt underbar människa, som alltid står för sina åsikter och ställer upp för sina vänner. Och vacker är han. Det har jag alltid tyckt, men jag verkar se honom på ett helt nytt sätt. Det är så konstigt alltihop.. Jag som trodde att allt var kört, och nu ser jag plötsligt saker som förut inte funnits där, eller som jag ignorerat totalt. Jag misstänker att det kan vara hans beteende som fått mig att öppna ögonen. En människa kan se ut att vara något helt annat än den är, skenet kan bedra.. Nu vet jag vad jag vill och kan inte förstå hur jag kan ha varit så blind.
Vågar jag?
Är det något som skrämmer mig så är det att lämna ut mig själv. Men samtidigt kan jag inte hålla tyst ifall jag känner något för en annan människa. Det är nog min impulsiva sida som skriker ut känslorna vid första bästa (eller sämsta) tillfälle. Och nu ligger dom där.. Mitt emellan oss, och gror. Och dom är besvarade, i ungefär samma styrka som mina. Vågar jag satsa?
If I knew then, what I know now, I'd fall in love..
Jag inser att jag är arg ungefär 80% av dagen nu för tiden. Och det är ju bara fel. Jag har så mycket att vara glad över, egentligen. Varför är det ofta så att de dåliga sakerna tar över, trots att de är mycket färre än de bra? Jag brukar faktiskt vara ganska positiv i normala fall, men nu har det väl blivit lite väl mycket kanske.
Det som tynger mig mest nu är datorn som inte kommit, och som antagligen inte gör det heller. För en fattig student är 1500:- ganska mycket att kasta i sjön. Jag får helt enkelt hoppas att mina försök att få tag i dem har satt lite fart på dem, och att det snart dimper ner en fungerande dator i postlådan. Men det är föga troligt.
Sen är det ju exet, såklart. Det är skitjobbigt att behöva vara så otrevlig mot honom och slänga ut honom, eftersom jag ofta och lätt får dåligt samvete. Men vad kan jag göra? Det som oroar mig mest är att han antagligen är kvar i lägenheten när jag kommer hem iallafall, och då vet jag inte vad jag ska göra.. Snacka om ångestframkallande.
Du tänker på mig. Jag tänker på dig också ;) <3
Det som tynger mig mest nu är datorn som inte kommit, och som antagligen inte gör det heller. För en fattig student är 1500:- ganska mycket att kasta i sjön. Jag får helt enkelt hoppas att mina försök att få tag i dem har satt lite fart på dem, och att det snart dimper ner en fungerande dator i postlådan. Men det är föga troligt.
Sen är det ju exet, såklart. Det är skitjobbigt att behöva vara så otrevlig mot honom och slänga ut honom, eftersom jag ofta och lätt får dåligt samvete. Men vad kan jag göra? Det som oroar mig mest är att han antagligen är kvar i lägenheten när jag kommer hem iallafall, och då vet jag inte vad jag ska göra.. Snacka om ångestframkallande.
Du tänker på mig. Jag tänker på dig också ;) <3
Here with(out) you?
Sitter med hårfärg i håret. Har kollat in löshåret och jäklar vilken härlig kvalite´det är! Helt supermjukt och skitsnygg färg. Nu gäller det bara att hitta rätt person för att sätta i det, för jag är otroligt noga. Helst vill jag göra det själv, men det kan nog bli ganska svårt att få till det då. Jag kommer antagligen ändå att pröva =p.
Min svenskabok har kommit, tillsammans med "Flugornas herre" som jag måste läsa och redovisa.
Haha, jag och en vän sitter och jämför mitt liv med Twilight, och det är verkligen sjukligt likt.. Om man bortser från det övernaturliga då.. Hehe. Och jag har sagt gjort mitt val :)
Min svenskabok har kommit, tillsammans med "Flugornas herre" som jag måste läsa och redovisa.
Haha, jag och en vän sitter och jämför mitt liv med Twilight, och det är verkligen sjukligt likt.. Om man bortser från det övernaturliga då.. Hehe. Och jag har sagt gjort mitt val :)
I'd come for you!
Tjenare.
Två paket väntar på mig på posten, än så länge. Det är löshåret och böckerna. Hoppas svenskaboken också är med där, för annars blir det problems, men men.
De från lapteknik.se svarade på mitt sms imorse kl 8. "Vem är du?". Skrev dom. Jaha, vill de ha mitt personnummer, min adress, mitt telefonnummer och kontonummer kanske? Vadå Vem är du? Åh, jag blir lite arg ibland..
Men annars så somnade jag som på små rosa fluffiga moln igårkväll. Hehe. Jo, jag får väl erkänna det antar jag.. Jag tror att jag kan vara kär. Men jag är inte heeelt säker än. Men det ser lite lurt ut..
Två paket väntar på mig på posten, än så länge. Det är löshåret och böckerna. Hoppas svenskaboken också är med där, för annars blir det problems, men men.
De från lapteknik.se svarade på mitt sms imorse kl 8. "Vem är du?". Skrev dom. Jaha, vill de ha mitt personnummer, min adress, mitt telefonnummer och kontonummer kanske? Vadå Vem är du? Åh, jag blir lite arg ibland..
Men annars så somnade jag som på små rosa fluffiga moln igårkväll. Hehe. Jo, jag får väl erkänna det antar jag.. Jag tror att jag kan vara kär. Men jag är inte heeelt säker än. Men det ser lite lurt ut..
Bara när du inte hör..
Jag skulle ge dig, allting du pekar på.. Men bara när du inte hör, vågar jag, säga så.
Jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor!
Huh.. Jag tänker på dig hela tiden.
Jag har, som vanligt, fegat ur. Jag är verkligen värdelös. Tanken på att inte flytta, utan bara bo kvar, är så extremt bekväm. Jag ger liksom upp så fort något blir det minsta jobbigt. En dålig egenskap jag har! Jag vill ju verkligen, men.. Jag vet inte om jag vågar! Jag är rädd nu, skiträdd, för att flytta.
Och jag saknar dig. Lägg märke till att jag skriver dig, inte honom. Det är alltså inte honom jag pratar om. Utan det är dig. Jag saknar verkligen dig. Ditt skratt, framför allt. Usch, det här är ju bara konstigt :).
Jag kan inte ens gå, utan din luft i mina lungor!
Huh.. Jag tänker på dig hela tiden.
Jag har, som vanligt, fegat ur. Jag är verkligen värdelös. Tanken på att inte flytta, utan bara bo kvar, är så extremt bekväm. Jag ger liksom upp så fort något blir det minsta jobbigt. En dålig egenskap jag har! Jag vill ju verkligen, men.. Jag vet inte om jag vågar! Jag är rädd nu, skiträdd, för att flytta.
Och jag saknar dig. Lägg märke till att jag skriver dig, inte honom. Det är alltså inte honom jag pratar om. Utan det är dig. Jag saknar verkligen dig. Ditt skratt, framför allt. Usch, det här är ju bara konstigt :).
